Ekonomisk och social historia
Ekonomisk och social historia ger en historisk och vetenskaplig bakgrund till dagens samhälle, dess utveckling, struktur, institutioner och problem. Dessutom ger den en god grund att stå på då man söker lösningar till dagens samhällsproblem. I läroämnet intresserar man sig speciellt för ekonomisk och social ojämlikhet och för människornas strävan att tillfredsställa sina materiella behov under olika tidsperioder. Infallsvinkeln kan variera från ett nationellt och internationellt makroperspektiv, till mikrohistoriska teman, där man s.a.s. med förstoringsglas granskar vardagen, familjen, kvinnorna, männen och barnen och deras liv. Ett stort intresse röner också frågor om lokalsamhället och maktstrukturer. Ekonomisk och social historia utvecklar teorier och metoder för att undersöka samhälleliga förändringar. Vetenskapen tar ofta sina forskningsobjekt från dagens samhällsdebatt och ger den historiska bakgrunden till dessa frågor.
Ekonomisk och social historia vid Helsingfors universitet studerar speciellt framväxten av ett industriellt Finland och samhällets modernisering, dvs. hur landet utvecklats från ett fattigt, agrart land till ett postindustriellt konsumtionssamhälle, där man diskuterar välfärdsstatens framtid i den globala omgivningen. Vilka faktorer har legat till grund för Finlands utveckling till ett av de ledande industrisamhällena i världen?
Läroämnet ger också en mångfasetterad bild av andra fenomen, t.ex. den globala utvecklingen, integrationspolitikens verkningar, global ojämlikhet, exploateringen av naturresurserna och nedsmutsningen. Läroämnets studeranden utvecklar kompetens att skaffa och analysera ny information om samhälleliga fenomen. Efter avslutade studier placerar de sig främst i intressanta och krävande expertuppgifter i den offentliga förvaltningen, i undervisningssektorn, i mediebranschen eller i företag och internationella organisationer.
Politisk historia
En specialuppgift för den politiska historien är att strukturera det närförflutna med hjälp av historieforskningens metoder och även att utveckla metodologiska redskap med vilka vi kan förstå dagens samhälle. Målsättningen med både undervisningen och forskningen är att erbjuda en vetenskapligt grundad helhetsbild av vår tids politiska och samhälleliga fenomen men även att klargöra deras bakgrund, tillkomst och utveckling. Denna synvinkel motiverar läroämnets fokus på samtidshistoria, d.v.s., på vår tids historia . På andra språk är de kända benämningarna bl.a. contemporary history, histoire contemporaine och Zeitgeschichte.
Den antydda begränsningen för granskningen av politiska händelser är de stora förändringar som ägde rum i slutet av 1700-talet och i början av 1800-talet: tiden för den franska revolutionen och den ryska annekteringen av svenska rikets finska del. Politisk historia är emellertid inte någon till några årtal bunden epok utan en synvinkel på det förflutna. Periodiseringen är bunden till forskningsuppgiften. Speciellt inom idéhistoria tar en samtidshistorisk utgångspunkt åskådaren längre bak i det förgångna. I praktiken har både forskningen och undervisningen en betoning på 1900-talets politiska historia och i allt högre grad på tiden efter andra världskriget.
Från början var även politisk historia i Finland statscentrerat. Det var utrikes- och inrikespolitikens historia, diplomatins historia och de politiska ledarnas historia som centralt verkat inom dessa områden. Med åren har forskningsfältet blivit bredare och synvinklarna allt mångsidigare. I det moderna systemet påverkar partier, massrörelser, intresseorganisationer och påtryckningsgrupper - varav inte minst markandskrafterna och media - den politiska utvecklingen. Dessa hör därmed väsentligt till läroämnets forskningsobjekt.
Den utökade problemställningen är speciellt synlig inom forskningen av internationella relationer som inte längre begränsas enbart till traditionell utrikespolitik och diplomati. Den ekonomiska och politiska integrationens, internationella organisationernas, kultur- och handelsförbindelsernas historia eller t.ex. invandrarnas, flyktingarnas och de etniska minoriteternas problem har allt mer lyfts fram bland de centrala frågorna som behandlas i forskningen.